Makens ulltröja är nu äntligen klar efter många, långa år... Jag blev så glad när jag för några veckor sen sorterade mönstren och fann just detta som jag stickat 2003. Tror det var redan 2005/2006 som jag råkade tvätta den i vanlig fintvätt och då lovade jag ju käckt att "visst, jag stickar en ny"...
Då satt jag och räknade maskor och varv för att göra ett nytt mönster så exakt den gamla som möjligt. Han älskade den tröjan och rygg- och ärmlängd var perfekt. Men nu så, kan jag äntligen ge honom den!
Om inte dockan gett den bröst redan förstås...?
Nästan alltid gör jag den här halsringninen med delstickning istället för avmaskning och stickar resåren på en gång som stycket är klart. "Time saving crew neck collar"
Men, åter igen ett misstag! Jag är nog helt enkelt för ringrostig...eller rent klantig!
Hade ju totalt glömt bort den där spaken undertill på resårsläden. Den ska ju inte stå på I som den ju gjorde på den här tröjan, därför blev ärm- och midjeresårerna utan spänst.
II ska det vara!!! Nästa gång...
2 kommentarer:
Härlig tröja, maken borde bli glad!!!
Du kan ju alltid "rädda" resåren genom att trä i tunn resårtråd (sån där som det är tänkt att man ska sticka in i resårer för att hålla in dem) på baksidan, det syns inte alls från framsidan. Jag gjorde så i halsen på en kofta jag stickade för ett tag sen och det funkar jaättebra.
Kula att skriver så mycket har på bloggen :)
Ja den blev riktigt varm och skön. Nu ska han ju bara ha den som arbetströja så jag tror inte han är så kinkig om resåren. Brukar använda resårtråd ibland men just nu har jag visst slut på den.
Nästa tröja ska dock ha fastare resår, nu borde jag ju komma ihåg det!
Tack, det är roligt att höra att nån tittar in och läser.
Skicka en kommentar